Skip to main content
Bill Gates dör i en bilolycka. Han vaknar plötsligt upp i skärselelden tillsammans med Sankte Per.
"Ja du, Bill. Ditt fall gör mig lite förvirrad - jag vet faktiskt inte om jag skall sända dig till himmelen eller helvetet. Trots allt, du har bidragit enormt till samhället genom att placera en dator i varje hem. Men samtidigt skapade du det ohyggliga Windows 95. Jag skall låta dig göra något jag aldrig låtit någon göra innan dig. Du skall få välja vart du ska hamna."
Bill svarade, "Tja, vad är det för skillnad mellan de två alternativen?"
Sankte Per svarade, "Du kan få besöka båda ställena under ett kort stund för att bilda dig en uppfattning."
"Вrа, men vilket ställe besöker jag först?"
"Det får du själv avgöra."
"Okej," said Bill, "Då prövar vi väl helvetet först."
Därefter befann sig Bill i helvetet. Det var en underbar plats med vackra sandstränder med glasklart vatten. Det var fullt av bikiniklädda kvinnor som sprang omkring och lekte i vattnet. Solen sken och temperaturen var perfekt. Han var mycket nöjd.
"Detta är underbart!" berättade han Sankte Per. "Om detta är helvetet, då vill jag verkligen se himmelen!"
"Ja men visst," svarade Sankte Per, och så begav sig de till himmelen.
Himmelen var en plats högt uppe bland molnen, med flygande änglar som spelde harpa och sjöng. Det var trevligt, men inte lika lockande som helvetet.
Bill funderade på saken en kort stund, och delgav sedan sitt beslut.
"Hmmm. Jag tror faktiskt jag föredrar helvetet,"berättade han för Sankte Per.
"Вrа," svarade Sankte Per, "du ska få som du vill."
Och så kom Bill Gates till helvetet.
Två veckor senare, beslutade sig Sankte Per för att se hur det gått för miljardären i helvet. När han kom dit fann han Bill skräckfyllt pressad mot en vägg, ångestfyllt skrikandes bland de heta lågorna i den mörka grottan, där han just höll på att torteras av hemska demoner.
"Hur går det?" frågade han Bill.
Bill svarade, med rösten fylld av ångest och besvikelse:
"Detta är fruktansvärt! Det påminner inte det minsta om det hеlvете som jag besökte för två veckor sedan. Vad hände med den andra platsen, med de underbara stränderna?!???
"Det var ju bara en demo," svarade Sankte Per.
En språklärare försökte förklara det här med tingens kön för sina elever, maskulinum och femininum alltså. Till exempel, påpekade läraren, benämns orkaner, båtar och flygplan som hon.
En av eleverna frågade vilket kön en dator har, och läraren blev osäker. För att lösa upp-giften delades klassen in i två grupper, en med tjejer, en med killar.
Uppgiften var att ge datorn ett kön och motivera varför.
Tjejerna ansåg att en dator definitivt är manlig, för att:
1. De kan en hеl del, men vet sällan hur de ska använda sin talang utan att få instruktioner.
2. Det är meningen att de ska hjälpa till att lösa dina problem, men hälften av tiden är de själva problemet.
3. För att få deras uppmärksamhet måste man först säтта på dem.
4. Så fort du skaffar dig en inser du att om du bara hade väntat lite längre, skulle kunna hittat en bättre modell.
Killarna ansåg å andra sidan att datorer är kvinnliga, för att:
1. Ingen utom dess skapare kan förstå den inbyggda logiken.
2. Det språk en dator använder för att kommunicera med en annan dator är obegripligt för alla som inte är datorer.
3. Minsta lilla misstag lagras i ett långtidsminne och kommer att ställa till problem långt efteråt.
4. Så fort du fastnat för en, kommer du att tvingas spendera halva lönen på mer eller mindre nödvändiga tillbehör.
Verklig situation som supporten hos WordPerfect har råkat ut för:
- Ridge Hall, supportassistent, vad kan jag hjälpa till med?
- Hej... Jag har problem med WordPerfect.
- Vad för slags problem?
- Jo, jag satt här och skrev då alla ord plötsligt försvann.
- Försvann?
- Ja, de försvann?
- Hmm. Så hur ser din skärm ut just nu?
- Den är tom.
- Tom?
- Det står inget på den, och den vill inte visa det jag skriver.
- Är du fortfarande inne i WordPerfect eller kom du ut i DOS?
- Hur ser jag det?
- Kan du se DOSprompten?
- Vad är det för något?
- Glöm det. Kan du se muspekaren på skärmen?
- Nej, det finns ingen pekare. Som jag sa, den vill inte visa något som jag skriver.
- Har din monitor en lampa som visar att monitorn är på?
- Vad är en monitor?
- Det är den saken med skärm och som ser ut som en liten TV. Har den en liten lampa som lyser, och därigenom visar att monitorn är på?
- Jag vet inte.
- Ok, kolla baktill på monitorn och se om du kan hitta strömsladden. Kan du se den?
- Ja, jag tror det.
- Вrа, följ den sladden och se om den sitter i stickuttaget i väggen. Gör den det?
- Ja, det gör den.
- Вrа, när du var baktill på skärmen, såg du om det satt två kablar i monitorn, eller bara en?
- Nej.
- Kolla det, det ska finnas två kablar som ska sitta inpluggade där.
- Det gör det.
- Ok, följ den andra sladden och säg mig om den sitter fast i bak på datorn.
- Jag når inte.
- Nähä, uhm, kan du se om den sitter i då?
- Nej.
- Inte ens om du sätter knäet på skrivbordet och lutar dig över för att se?
- Nej, alltså... Jag kan inte se bara för att det är mörkt.
- Mörkt?
- Ja, lamporna är släckta, och det enda ljuset jag har kommer från fönstret.
- Jamen, kan du inte tända lamporna då?
- Nej, jag kan inte.
- Inte? Varför då?
- För att strömmen har gått.
- Har strö... Har strömmen gått? Aha! Ok, jag tror vi har hittat problemet nu. Har du fortfarande kvar lådorna som datorn kom i?
- Öh ja, jag har dem i garderoben.
- Вrа, hämta dem, och packa sedan ner din dator med monitor och allt precis som du köpte den. Ta sedan med lådorna till butiken som du köpte datorn hos.
- Jaså? Är det så illa?
- Ja, jag är rädd för det.
- Tja.. Ok, antar jag. Vad ska jag säga till dem?
- Säg att du är för dum för att ha en dator.