Fängelsevitsar

Nyaste skämten i den här kategorin
Kungen och Bellman var ute och cyklade och råkade krcoka. De ramlade omkull och landade pladask i ett lerigt diке bredvid cykelbanan.
Båda tyckte att det var den andres fel, och de började skälla på varandra.
Till sluт blev Kungen så arg att han ritade en cirkel i gruset och skrek till Bellman:
- Ställ dig innanför cirkeln och stanna där, annars sätter jag dig i fängelse.
Kungen började slå sönder Bellmans cykel.
Bakom ryggen hörde han till sin förvåning Bellman skratta gång på gång. Men varje gång han vände sig om stod Bellman lydigt innanför cirkeln.
När Kungen till sluт hade gjort skrot av cykeln frågade han Bellman varför han skrattat.
- Det där var ju inte min cykel, utan en jag hade lånat av dig, svarade Bellman.
- Javisst, vad dum jag är, sa Kungen och såg generad ut.
- Och dessutom har jag varit utanför ringen sju gånger, avslutade Bellman triumferande
Den preussiske 1700-talsmonarken Fredrik den store ville som den upplyste härskare han tyckte sig vara, en gång besöka ett av fängelserna i Berlin för att undersöka fångarnas villkor där. Han eskorterades genom fängelset och stannade då och då framför någon fånge för att förhöra sig om varför denne befann sig i denna eländiga miljö. Alla fångar han talade med föll på knä och bedyrade sin oskuld och försäkrade att de fallit offer för olyckliga omständigheter eller rena ränksmiderier. Men en av fångarna föll inte på knä då kungen närmade sig och väckte därmed monarkens nyfikenhet.
- Du där, sa han och såg på fången.
- Ja, ers majestät?
- Vad har du gjort för att hamna här?
- Jag är dömd för stråtröveri, ers majestät.
- Och du erkänner att du gjort dig skyldig till det brottet?
- Absolut, ers majestät, svarade fången. Jag förtjänar verkligen mitt straff.
Fredrik den store vände sig nu mot en av fängelsevakterna och sa skarpt:
- Släpp genast den här mannen fri. Han ska inte få vistas här inne och föregå med dåligt exempel och förstöra moralen hos alla de fina, oskuldsfulla människor som bebor dessa fängelsehålor!
Två unga engelska killar, Bill och John, hade gått in i armen 1914. Efter en intensiv träningsperiod skickades de till Frankrike och fronten. Någon vecka senare fiск Johns föräldrar ett brev där det stod:
Kära mamma och pappa.
Bill och jag har tagits till fånga av tyskarna för två veckor sdan och jag måste säga att de behandlar oss fint. De är de finaste människorna i hela världen när det gäller att ta hand om krigsfångar.
Maten är fantastisk och det är gott om det. Vi får nya kläder när vi vill och hela lägret är mycket bekvämt med varmt och kallt rinnande vatten och en mysig brasa i varje ruм. Vi får t o m se en Charlie Chaplin-film i veckan. Så oroa er inte för mig, jag mår вrа och är på gott humör.
Er son John
P. S. Skulle ni kunna tala om för Bills föräldrar att de sköt honom i morse för att han klagade. D S