Kommissarie Holgersson gick fram till fönstret i Robert Krasings grådaskiga ruм. Han drog upp den solkiga rullgardinen och släppte in det bleka vinterljuset. Det var tidigt på morgonen och han befann sig där tillsammans med kommissarie Eilert Johansson. På gårdsplanen fyra våningar ner, såg de flera polismän stå runt en kvinnas sönderslagna kropp.
- Får jag höra din historia en gång till Robert? sa Holgerson till Krasing.
Robert Krasing var tjallare. Fast nu hade gått flera månader sedan han gav polisen någon användbar information.
- Jag satt här vid soluppgången och läste travtipsen i gårdagens tidning, började Krasing och satte sig i stolen vid fönstret. Jag kan inte sova om morgnarna längre. Plötsligt hörde jag underliga ljud, och fiск syn på Margareta Lysberg. Hon bor tvärs över gården, på fjärde våningen, precis mittemot mig. Han blinkade några gånger innan han fortsatte.
- Jag såg henne slåss med en uniformsklädd man. Han knuffade henne mot fönstret. Plötsligt föll hon ut! Jag tänkte genast på er. Ni skulle kanske tro att det var självmord och inte mord. Min telefon är … hm, urkopplad. Så jag rusade direkt ner till kiosken runt hörnet och ringde polisen. När jag kom tillbaka stannade jag vid kroppen, och såg till att ingenting rubbades innan ni kom.
Robert slickade sig nervöst om läpparna, reste sig och tittade ut.
- Jag såg mördarens ansikte, och jag tror att jag kan känna igen honom igen. Jag kan åtminstone peka ut vilken slags uniform han hade på sig. Det borde vara värt lite, eller hur?
Holgersson drog med handen över hakan. Det kändes strävt. Han hade inte ens hunnit raka sig innan han kallades till platsen.
- Visst är det värt lite, sa han. Så här lite! Holgersson gav Robert en spark i baken, och såg mot Eilert Johansson.
Kollegan skrattade.
- Det var absolut rätt betalning, instämde han.
Hur kom det sig att Robert Krasing fiск en spark istället för en slant?
Robert Krasing ljög ihop mordhistorien för att tjäna en slant, han fann kroppen när han kom in på gården på väg hem. Han kan omöjligt ha sett vad han beskrev ifrån sitt fönster, rullgardinen var ju nerdragen när poliserna kom in i rummet. Robert kunde inte ha dragit ner den, han hade ju stannat vid kroppen tills de kom.
- Berätta när du var polis och fångade farliga bovar, farfar.
Den pensionerade kriminalkommissarien log åt sitt barnbarn Tobias.
- Så farliga bovar vet jag inte precis om jag har fångat. Men det är klart, jag har varit med om en hеl del under åren. Du gnällde nyss över att det är tråkigt i skolan. Du sa att man måste lära sig mycket som man inte har nytta av senare i livet. Jag minns en händelse där jag gudskelov kom ihåg vad jag hade lärt mig en gång och fiск fast en bedragare.
Holgerson tände sin gamla inrökta рiра och fortsatte berätta.
- Vi fiск larm en varm sommarnatt om inbrott hos en förmögen man i stan. Han försökte inbilla alla att han var en skicklig affärsman. Men vi hade våra misstankar om att pengarna intjänades på tvivelaktiga affärer.
Nåja, vi åkte dit, och mannen tog emot oss i en morgonrock, och med ett sår i pannan. Han var mycket upprörd för han hade blivit bestulen på en dyrbar myntsamling som hade förvarats i ett glasskåp.
Jag förhörde honom, och mannen berättade att han hade vaknat av en våldsam åskknall – jag hade själv väckts av bullret. Han tog på sig morgonrocken och fiск bråttom ner på bottenvåningen för att se att åskan inte slagit ner i huset.
När han befann sig i vardagsrummet följdes knallen av en kraftig blixt som lyste upp hela rummet. I skenet såg han en person stå framför skåpet och plocka ner mynt i en tygpåse. Mannen skrek och rusade fram för att gripa tjuven. Men fiск en kraftig knuff och slog huvudet i dörrposten. Han blev liggande omtumlad på golvet och tjuven var förstås snabb att försvinna iväg med myntsamlingen.
När mannen blivit klar i skallen ringde han oss. Vi måste absolut säтта in alla resurser för att gå tillbaka hans värdefulla mynt.
Jag funderade länge på historien, och senare på dagen kom jag på att mannen hade ljugit. Vid nya förhör erkände han också att han hittat på alltsammans för att få ut försäkringspengar.
- Hur kunde du veta att han ljög farfar, frågade Tobias.
- Jo, i skolan hade jag lärt mig…..?
Åskbullret kommer alltid efter blixten.