if (!string.IsNullOrEmpty(Model.PrevPageFullUrl))
{
}
if (!string.IsNullOrEmpty(Model.NextPageFullUrl))
{
}
Topplista - Page 170
Skip to main content
Brynrolf och Bertram spelade golf varje vecka och Brynrolf vann alltid. Bertram tröttnade på detta och frågade sin vän:
- Hur kommer det sig att du alltid vinner? Är jag verkligen så dålig?
- Nej då, sa Brynrolf, det beror på mina bifokala glasögon. När jag puttar tittar jag med överdelen på glasögonen och då ser jag en väldans liten boll. Sedan tittar jag med underdelen, då ser jag ett stort jädrа hål. Det går bara inte att missa.
Bertram tyckte det var ett lysande tips, så han gick iväg och köpte sig ett par bifokala glasögon han också. Nästa gång de skulle spela gick han och böjde huvudet upp och ner och mumlade:
- Uppåt liten, nedåt stor…
När han träffade Brynrolf sa han:
- Nu du, här har du en som har skaffat bifokala glasögon. Då blir det rättvist, så nu ska vi se vem som vinner!
De skulle gå ut på banan när Bertram sa:
- Vänta ett tag jag måste gå på muggen, kommer snart.
Brynrolf väntade, och efter en stund kom Bertram tillbaka med byxorna alldeles dyblöta på framsidan.
- Vad har hänt?
- Det är de här jädrа glasögonen! När jag skulle slå en sjua, kollade jag neråt och såg en gigantisk snorre. Jag antog att det inte var min, så jag stoppade ner den igen!
Skogshuggar-Arne gick till doktorn för att han hade ont i sin snopp. Väl inne på doktorsmottagningen, efter sedvanlig undersökning av den delikata delen av Arnes kropp, bad doktorn Arne berätta hur han levde sitt liv. Den bastante skogshuggaren harklade sig och sa:
- Jag vaknar tidigt på morgonen, och precis som så många andra män har jag ett kroniskt morgonstånd. För att få bukt med detta brukar jag lägga frugan till rätta och väcka henne med ett morgonknull. Efter en rejäl frukost är det dags att gå ut i skogen, men innan jag hinner ut brukar frugan komma smygande och vilja ha ytterligare ett skott i råttan, och det kan jag sällan tacka nej till. Efter en vända i skogen är det dags för förmiddagskaffe, men istället för en slät kopp brukar jag släta över frugan istället. Efter det bär det ut i skogen och hugga fler träd, och när det sedan dags för lunch är jag sugen på både det ena och det andra. In genom dörren, fram till frun och pang, sen är träningen för barntillverkning i full gång. Efter lunchen är det dags att vila middag ett par minuter, problemet är bara att när jag och frugan väl hamnar i sängen, så är inte sova det första vi tänker på. Innan eftermiddagsfikat hugger jag träd så att det ryker, men i och med att jag inte träffar en enda människa innan under dagen så är frun en fröjd för ögonen när jag kommer hem och fikar. För att visa min uppskattning brukar jag älska med henne på köksbänken efter fikat. Under den sena eftermiddagen samlar jag ihop alla träden jag fällt, och sedan bär det av hemåt för att äta middag. När jag kommer hem hinner jag sällan mer än in genom dörren förrän frugan kommer fram och sliter av mig kläderna och börjar rida mig på hallmattan. Hon har varit lika ensam som jag under dagen, så det är inte konstigt att hon blir glad när jag kommer hem. Efter avnjuten middag sätter jag mig framför TV:n och ser på nyheterna och sporten. Frun vet bättre än att störa mig då, så hon nöjer sig med att suga lite. Efter sporten är det dags att gå till sängs, och som jag sa har vi svårt att hålla oss i styr när vi hamnar i sängen, så det brukar bli både ett och två sköna ligg innan vi somnar. Ja, och sådär fortsätter det dag ut och dag in, vecka efter vecka, för det händer inte så mycket i skogen.
Doktorn tittar på Arne med uppspärrade ögon och utbrister till sist:
- Och du undrar alltså varför du har ont i snoppen!?
- Ja... Svarar Arne lite osäkert, men utbrister sedan glatt:
- Men jag har en teori, kan det vara allt det där runkandet i skogen?
En flicka kom skuttandes hem från skolan en dag.
- Mamma, mamma! tjoade hon. Vi räknade i skolan idag, och alla de andra kunde bara räkna till 4, men jag räknade till 10! Vill du höra? "1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10!"
- Vad duktig du är, svarade mamman.
- Det är för att jag är blond, sade flickan.
- Ja, det är för att du är blond, svarade modern.
Nästa dag kom flickan tjoandes hem från skolan igen.
- Mamma, mamma, idag läste vi alfabetet och alla de andra barnen kunde bara säga till D, men jag kunde ända till G! Vill du höra? "A, B, C, D, E, F, G!"
- Du är så duktig", sade modern leende.
- Det är för att jag är blond, sade flickan.
- Ja, det är för att du är blond, svarade modern moderligt.
Dagen därpå kom flickan hoppandes hem från skolan.
- Mamma, mamma, när vi duschade efter jympan idag såg jag att alla flickorna hade små bröst, men jag har de här jag! hojtade flickan, drog upp tröjan och visade ett par väl utvecklade 85C.
- Du är så duktig min lilla vän, sade mamman.
- Det är för att jag är blond, sade flickan.
- Nej, sade mamman, det är för att du är 24.