Gustav Sonder började bli uppretad på att tidningen aldrig publicerade de dikter han skickade in och med det senaste alstret så skickade han med en liten lapp där han skrev:
- Herr redaktör Härmed insänder jag min senaste dikt. Var vänlig meddela den och er uppriktiga mening om densamma. Jag har nämligen fler järn i elden.
Dagarna gick och till sluт damp det ner ett brev i Sonders låda där det fanns en lapp från tidningsredaktören:
- Ärade diktskrivare. Tag ut järnen ur elden och kasta in dikterna istället. Detta är vår uppriktiga mening.