Göran Persson hade ätit en stor portion bruna bönor till lunch och kände på vägen hem från riksdagshuset att han hade mycket gaser i magen som han inte kunnat släppa ut under eftermiddagen.
Hans fru väntade på honom i hallen när han kom hem, och innan han hann gå på toaletten hade hon satt på hon en ögonbilndel och lett honom in i matsalen.
- Jag har en överraskning till dig, älskling, sa hon och i samma ögonblick ringde telefonen i ett nnat ruм.
- Sätt dig här, sa hon och placerade honom vid bordet.
- Jag är strax tillbaka, och så gick hon för att svara i telefonen.
Medan Göran Persson väntade på att frun skulle komma tillbaka kände han hur gaserna rumsterade om i magen på honom och ville komma ut. Han hörde hur hans fru fortfarande pratade i telefonen och han tyckte sig därför kunna släppa lite väder utan att det gjorde något. Så an lyfte på ena skinkan och pruttade länge och ljudligt. Men ändå fanns det gaser kvar i tarmarna som ville ut, så han lyfte på också den andra skinkan och presterade en om möjligt ännu längre och ljudligare fjärt.
En förfärlig stank hängde nu som ett giftmoln över bordet och han viftade frenetiskt med ena handen för att den skulle försvinna innan hans fru kom in i matsalen igen.
Till sluт hörde han henne komma, och så stod hon alldeles bakom honom och sa:
- Nu är det dags för överraskningen!
Och i detsamma ryckte hon av honom ögonbindeln, och där runt matsalsbordet satt ett dussin middagsgäster med obetalbara miner...
0