Lilla Marie var med sina föräldrar på en båtfärja, där salongen var gemensam sovplats. Flickan grät bittert när det var sovdags. Allt kändes ovant och det var så mörkt.
- Du behöver inte vara rädd, tröstade modern, för Gud vakar över oss här också.
Då blev flickan lugn en stund. Men snart gnydde hon igen:
- Mamma, är du där?
- Ja, lilla vän, sov nu!
- Pappa, är du där?
- Javisst.
Då miste en av medpassagerarn tålamodet och skrek:
- Ja, vi är alla här! Din pappa och din mamma och bröder och systrar och tanter och farbröder och kusiner. Allihop är vi här!
Det blev alldeles tyst ett ögonblick. Så hördes en försagd röst:
- Mamma, var det Gud?