1. Du har fler hundsängar, tuggleksaker, halsband, koppel, selar och hundburar än du har hundar.
2. Du träffar andra människor med hund och minns hundarnas smeknamn efter 30 sekunder, men inte lär dig hundägarens namn förrän du träffat dem 2 eller 3 gånger.
3. Du inte tvekar ett ögonblick när det gäller att dela en glasstrut med din hund.
4. Dina föräldrar ger upp tanken på barnbarn och börjar tala om dina hundar som "dina ungar" eller "dina barn ". (Bonus: De börjar kalla dem "sina hundbarn".)
5. 90 procent av din tid uppkopplad på Internet har hundanknytning (du kollar vad för nytt som dyker upp när du skriver in din hunds ras i sökmotorn, läser listor, kollar bilder, ljud och FAQ:s, etc.)
6. Du har hundratals bilder av dina hundar på skrivbordet på jobbet, i plånboken och så vidare, men inte ett enda av din familj eller dig själv.
7. Ingen vill åka i din bil eftersom de vet att deras kläder kommer att bli täckta av hundhår.
8. Du stoppar handen i fickan för att hitta småpengar - och tappar hundgodis och svarta plastpåsar överallt. (Bonus: Du har gjort det här på en finare inrättning.)
9. Du har haft långa och ingående diskussioner med dina vänner om bästa sättet att klippa hundens klor, men har inte själv fått manikyr eller pedikyr i hela ditt liv.
10. Böcker och filmer är helt förstörda för dig om detaljer med hundanknytning är felaktiga.
11. Det bästa på hela dagen är tiden du spenderar med din hund.
12. Du ser på urusla filmer bara för att din hunds ras antingen finns i en liten roll eller finns med i en 3-sekunders sekvens över en folksamling.
13. Det är hundhår på alla dina kläder, till och med när du just har tvättat dem eller när de kommer direkt från kemtvätten.
14. Det första dina vänner, arbetskamrater och ytliga bekanta säger till dig när ni ses är antingen "Hur mår hundarna?" eller "Hur många hundar har du nu?"
15. De specialbeställda julkorten av dina egna foton föreställer dina hundar (med eller utan människor).
- Svär du mycket farfar?
Den pensionerade kriminalkommissarien Nils Holgersson stirrade förvånat på sitt barnbarn Tobias.
- Förr kanske jag gjorde det, i tjänsten ibland, men inte hemma i familjen. Varför frågar du det!
- Mamma sa häromdagen att du var hennes svärfar. Men du är ju min farfar och min kusin Annikas morfar. Kan man vara allting på en gång?
Holgerson skrockade.
- Det där med släktförhållanden kan vara knepigt. Jag minns ett fall där jag blev alldeles förvillad.
- Berätta farfar.
- Stans rikaste man, en direktör som var mycket snorkig och otrevlig hade fått sin nya Mercedes stulen. Nu krävde han att polisen skulle säтта in alla resurser för att få fast tjuven och återskaffa bilen. Vi hade tur på det viset att flera vittnen hade sett tjuven åka iväg i hög fаrт, till sluт hade vi fått in så många uppgifter att vi kunde göra en teckning på tjuven, en fantombild, som du kanske hört talas om. Bilden föreställde en ung person med särpräglat utseende, som vi borde kunna hitta. Jag åkte hem till direktören för att visa teckningen. När han fiск se den blev han alldeles blek.
- Vittnena måste ha sett fel, detta kan inte vara tjuven, utbrast han.
- Känner ni vederbörande, undrade jag förvånat.
- Tyvärr! Nu var direktören var inte lika stursk längre.
- Får jag be er att lägga ner spaningarna.
- Det går inte, svarade jag bestämt. Rättvisan måste ha sin gång.
- Det blir skandal i familjen, men kom ihåg en sak, jag vägrar att vittna.
- Vem är personen som ni misstänker för bilstölden frågade jag otåligt.
- Jag har inga söner, och inga bröder, men fadern till den här personen, är min fars son, svarade direktören.
Det tog en stund innan jag kom underfund med hur han var släkt med personen, sa den gamle kriminalkommissarien.
Kan du komma på svaret?
Teckningen föreställde direktörens dotter, och genom den nära släktskapen så slapp han vittna i en rättegång.