Lille Jonny kom in i köket där hans mamma stod och lagade middag. Hans födelsedag var i dagarna och han tyckte att det var ett вrа tillfälle att tala om vad han önskade sig.
- Mamma, jag vill ha en cykel när jag fyller år.
Lille Jonny var lite av en bråkstake. Han hade varit i bråk både hemma och i skolan. Mamman frågade om Jonny trodde att han förtjänade några presenter. Självklart tyckte Jonny det. Jonnys mamma som var en kristen kvinna tyckte att han skulle se över sitt beteende det senaste året och sen skriva ett brev till gud och förklara varför han tyckte att han förtjänade en cykel. Jonny sprang upp för trapporna till sitt ruм och satte sig för att skriva ett brev till gud.
”Käre Gud,
Jag har varit en väldigt snäll pojke detta året och skulle vilja ha en cykel när jag fyller år. En röd. Din vän Jonny.”
Jonny visste att han inte varit ärlig, han hade ju inte varit riktigt snäll det senaste året. Så han knycklade ihop brevet och började på ett nytt.
”Kära Gud,
Detta är din vän Jonny.
Jag har varit ganska snäll i år och skulle vilja ha en röd cykel i present när jag fyller år. Tack på förhand Jonny.”
Jonny visste att han fortfarande inte var ärlig så han rev sönder brevet och började om igen:
”Kära Gud,
Jag har varit en hyfsad pojke i år och jag vill verkligen ha en röd cykel på min födelsedag. Din vän Jonny.”
Jonny visste att han inte skulle kunna skicka detta brevet heller till Gud. Jonny kände sig väldigt upprörd. H an gick tillbaka ner i köket och sa till sin mamma att han skulle gå till kyrkan. Jonnys mamma trodde att hennes plan hade fungerat för Jonny såg väldigt ledsen ut.
- Kom hem innan middagen bara, sa mamman.
Jonny gick ner för vägen till kyrkan och väl där gick han fram till altaret. Han såg sig omkring för att se om någon var där som kunde se honom. Han lyfte upp en staty av heliga Maria, lät den snabbt glida ner innanför jackan och sprang sen ut ur kyrkan. Han sprang hela vägen hem och väl hemma så sprang han genast upp på sitt ruм där han skrev ett nytt brev till Gud.
”JAG HAR DIN MAMMA. OM DU VILL SE HENNE IGEN SÅ GE MIG DEN SАТАNS CYKELN!
HÄLSNINGAR… DU VET VEM!!”
Jag träffade min polare Pruppe på krogen i helgen och han såg rent ut sagt för jävlig ut! Stackarn berättade att hans fästmö hade stuckit. Pruppe sa: – Hon skulle fylla år och jag gick därför och funderade på vad jag skulle ge henne i present. Jag talade med hennes syster och hon rådde mig att köpa ett par handskar. Hennes syrra gick med till affären där vi köpte handskarna, samtidigt som hon köpte ett par sexiga spetstrosor till sig själv. Av någon anledning råkade biträdet förväxla paketen, varvid hennes syster begav sig hemåt med min fästmös handskar och jag skickade strax efteråt paketet till min fästmö med systerns onämnbara väl inslagna paket. Jag bifogade dessa rader:
Kära Du, älsklingen min.
Jag ber att få gratulera på födelsedagen. Jag vet inte om du gillar min present, men jag valde den därför att jag var säker på att Du behövde den. Om det inte hade varit för din systers skull hade jag köpt ett par långa med knappar, men hon sa att Du jämt använde korta. Tycker du om färgen? Damen som jag köpte dem av visade mig sina egna som hon använt i tre veckor och var knappt solkiga. Du kan talka dem på insidan så går de lättare på. Glöm ej att andas i dem ibland, annars kan de bli skrynkliga. Biträdet bad mig hälsa och säga att Du skulle göra som hon, rengöra dem i bensin men behåll dem på för annars vill de gärna krympa. Din syster säger att det senaste modet är att bära dem oknäppta och nedhängande, då det ger bärarinnan ett lätt nonchalant utseende. Om Du tycker att det är för varmt ute, kan Du hålla dem i handen när du promenerar. Det tycker jag ser flott ut.
Hej så länge!
Din egen Pruppe