Skip to main content
Jesus hängde på korset och Petrus och de andra lärjungarna kunde bara i vanmakt och förtvivlan stå nedanför och se på. Plötlsigt ropade Jesus med svag röst:
- Petrus... Petrus... Petrus...
Petrus kastade sig framåt och började klätttra uppför kullen mot korset, men en romersk centurion hejdade honom genom att hugga av hans högra arm med ett svärd, och Petrus vacklade tillbaka nedför kullen med blodet rinnande från armstumpen.
En liten stund senare ropade Jesus på nytt:
- Petrus... Petrus... Petrus...
Petrus försökte på nytt nå fram till korset, men centurionen hög av hans andra arm, och Petrus snubblade nerför kullen.
Men det dröjde inte länge förrän Jesus återigen ropade:
- Petrus... Petrus... Petrus...
Petrus gjorde ännu ett desperat försök att komma nära Jesus, men centurionen var obeveklig och högg av hans högra ben, och Petrus ramlade nedför kulen.
Knappt hade han lyckats resa sig på sitt enda ben förrän Jesus ropade:
- Petrus... Petrus... Petrus...
Petrus började målmedvetet hoppa i riktning mot sin herre, men än en gång stod centurionen i vägen och högg nu av honom det vänstra benet, och Petrus rullade nedför kullen.
Men återigen hördes Jesus ropa:
- Petrus... Petrus... Petrus...
Och fastän han nu hade varken armar eller ben, lyckades Petrus åla sig i rikning mot den korsfäste, och vid anblicken av detta bevis på fullständig hängivenhet veknade centurionen och lät Petrus kämpa sig hela vägen uppför kullen. Till sluт låg han i fruktansvärda smärtor nedanför korset och såg upp på Jesus.
- Ja, herre, flämtade han. Vad är det?
Jesus sa:
- Petrus... Petrus... Petrus... Jag kan se ditt hus härifrån.
På en flygtur till Chicago gjorde en gentleman åtskilliga försök att komma in på herrtoaletten, men det var upptaget hela tiden. En flygvärdinna uppmärksammade hans problem och sa:
- Ni får gärna använda damtoaletten, herrn, om ni lovar att inte röra någon av knapparna på väggen!
Han gjorde det han skulle, men när han satt där, lade han märke till knapparna, som han lovat att inte röra. På varje knapp stod några bokstäver: VV, VL, PV och på en röd knapp stod ATB. Han tänkte:
- Vem skulle märka om jag trycker på någon av dem?
Han kunde inte motstå frestelsen, utan tryckte på VV. Varmt vatten sprutade på hans bakdel.
- Mmmm, vilken härlig känsla, tänkte han, på herrtoaletterna finns det minsann inte sådana faciliteter.
Med stor förväntan tryckte han sedan på VL-knappen. Varm luft ersatte nu det varma vattnet och torkade hans ända! När det slutade, tryckte han så på PV-knappen. En stor pudervippa uppenbarade sig och till hans stora glädje spreds en angenäm doft av vårblomster.
- Damtoaletter är mer än bara en toalett! De ger besökaren en skön och härlig upplevelse, tänkte han glatt!
Då pudervippan hade fulländat sin glädjespridning, kunde han nästan inte vänta med att trycka på ATB-knappen, som han nu visste skulle bringa honom i yttersta extas! Nästa gång han öppnade ögonen, förstod han att han låg på sjukhus! En sjuksköterska tittade på honom med ett illmarigt leende!
- Vad var det som hände? undrade han.
- Ni tryckte på en knapp för mycket, svarade sjuksköterskan. Den sista knappen, som det stod ATB på, var en Automatisk Tampong Borttagare! Er реnis liggеr nu under huvudkudden!
John anlände till ett tysthetskloster och möttes av abboten som sa:
- Broder, det här är ett kloster av tysthet, du är välkommen att stanna så länge du vill, men du får inte tala förrän jag ger dig tillåtelse att göra det.
Broder John levde i klostret i fem år innan abboten sa:
- Broder John, nu har du varit här är i fem år, du får säga två ord.
- Hård säng, svarade broder John.
- Jag är ledsen att höra det, sa abboten. Vi ska ordna en mjukare säng åt dig.
Efter ytterligare fem år kallades broder John till abboten.
- Du får säga ytterligare två ord, sa abboten.
- Kall mat, svarade broder John.
Abboten försäkrade att maten skulle bli bättre i framtiden.
På broder Johns femtonårsjubileum blev han uppkallad till abboten som än en gång gav hon möjligheten att säga två ord.
- Jag slutar, svarade broder John.
- Ja, det är nog bäst för alla parter, svarade abboten. Du har ju inte gjort annat än klagat sen du kom hit.
En busslast med nunnor var och körde i alperna. Plötsligt får bussen sladd, kör av vägen och alla nunnorna omkom. Uppe bland molnen kommer nunnorna till sist fram till sankte per.
Per:
- Ställ er på ett led.
Nunnorna radar upp sig och tillslut blir det dags för den första nunnan Anna att samtala med sankte per.
Per:
- Nå syster Anna, har du nånsin vidrört en реnis?
Syster Anna:
- Nej, eller nja, jo en gång när jag var ute och gick i skogen råkade jag snubbla över en man och min högra fot vidrörde hans реnis!
Per:
- Nåväl, låt gå, men doppa först din högra fot i denna skål med vigvatten.
Syster Anna doppade foten och fiск gå in.
Så blev det dags för syster Birgitta.
Per:
- Nå syster Birgitta, har du nånsin vidrört en реnis?
Syster Birgitta:
- Nej, eller ja, jo, en gång råkade jag gå på en nudiststrand och råkade där vidröra en реnis med min hand, det var inte meningen.
Per sa samma sak som till syster Anna och syster Birgitta doppade handen i vigvattnet.
Nu började det bli oroligt i ledet och syster Sara tränger sig fram i kön.
Per säger argt:
- Men vad är meningen med detta?
Syster Sara:
- Ja nu är det så att jag vill gurgla vigvattnet innan syster Benedicta doppat arslet i det!
Den gamla barnmorskan går hädan och möter i himlens förgårdar Sankte Per, som säger:
- Har du någon önskan nu, innan du förenar dig med oss i jultomtens verkstad i Nordpoolen.
- Jo, jag skulle nog vilja vända tillbaka till jorden och uppleva en födsel där fadern är den som får utstå smärtorna, säger barnmorskan.
Det tycker Sankte Per var en rimlig önskan, och hon beger sig tillbaka till jorden till ett hem där en födsel stundar. Modern föder barnet utan smärtor, men när barnmorskan går för att se hur maken reagerat finner hon honom lugnt rökande sin рiра.
- Hur mår ni, har ni inte ont någonstans, undrar barnmorskan förvånat.
- Nej, jag mår utmärkt, men vi måste nog ringa efter en ambulans åt grannen, för han liggеr och skriker på hjälp!