Det var en gång en rabbi, en ortodox präst och en katolsk präst som satt och pratade med varandra. Till sluт frågade den katolska prästen hur de andra två gjorde med kollekten.
- Jo, svarade rabbin. Jag gör så att jag ritar upp en stor cirkel på golvet. Sedan kastar jag upp alla pengarna och det som hamnar i cirkeln, det tillhör Gud, det andra får jag själv behålla...
- Aha... sade den katolska prästen... Jag brukar göra så här: Jag ritar upp en liten, liten cirkel och sedan kastar jag upp alla pengarna. Det som hamnar i cirkeln, det tillhör Gud, det andra får jag själv.
Den ortodoxa prästen satt hela tiden tyst utan att kommentera vad de båda andra hade sagt. Till sluт frågade rabbin honom hur han brukar göra. Den ortodoxa prästen tittade på honom och sade:
- Det är enkelt. Jag tar alla pengarna i händerna, sedan kastar jag upp dem i luften och säger till Gud: Det Du vill ha får Du ta, resten behåller jag...
Bedragen. Utkastad.
Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i kartonger och väskor.
Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna. Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska Chardonnay.
När hon ätit färdigt gick hon runt i varje ruм och stoppade försiktigt in halvätna räkskal, och droppade i kaviar inuti alla gardinstänger!!! Sen rengjorde hon köket och lämnade huset.
När maken återvände med sin nya flickvän var allt lycka och glädje de första dagarna. Sen började, sakta, huset att lukta.
De försökte allt, dammsög, torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna. Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare, mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt.
Anticimex kallades in och satte in gasbekämpningsmedel varvid det nu inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Till sluт revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes.
Inget hjälpte.
Folk slutade komma på besök...
Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset. Hembiträdet slutade.
Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan beslöt sig för att flytta.
En månad senare hade de inte fått huset sålt, trots att de halverat priset. Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att svara på deras telefonsamtal. Till sluт var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt nya hus.
Exhustrun ringde en dag mannen och frågade hur allt stod till. Han berättade hela historien om det ruttnande huset. Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset. I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på. En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden.
Inklusive gardinstängerna...