Politiska skämt, Politiska vitsar och skämt
Göran Persson var i Washington och träffade Bill Clinton. Efter middagen sa Bill till Göran:
- Well Göran, jag vet inte hur smarta dina statsråd är, men mina är intelligenta och kloka.
- Hur vet du det? frågade Göran.
- Åh, det är enkelt, sa Bill. De måste alla besvara en fråga som jag ställer innan de blir mina medarbetare. Nu ska du få se! Han ringde ett telefonsamtal och strax dök Madeleine Albright upp.
- Säg mig Madeleine, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
- Oh, så lätt Mr. President, sa Madeleine, det är jag!
- Rätt svar, Madeleine, sa Clinton.
Göran Persson stod imponerad bredvid. När Persson kom tillbaka till Stockholm kallade han genast på finansminister Erik Åsbrink. Han sa:
- Erik, säg mig, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
Åsbrink funderade och funderade… men kunde inte komma på något svar.
- Kan jag inte få lite betänketid?
- Bara i 24 timmar annars får du avgå, sa Göran.
Erik Åsbrink och Ylva funderade och funderade. 23 timmar gick men Erik kom inte på vem det var. Till sluт ringde han upp Björn Rosengren.
- Björn, sa han, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
- Enkelt, sa Björn, det är jag, Björn Rosengren!
- Du har rätt, sa Erik och gav sig iväg till Göran Persson. Han kom fram när det bara var några få minuter kvar.
- Göran, nu har jag svaret. Det är Björn Rosengren, sa han.
- Din idiот, sa Persson, det är Madeleine Albright!!!
En gång under det kalla kriget befann sig den sovjetiske utrikesministern Molotov i Washington för att leda nedrusningsförhandlingar med amerikanerna. I ett känsligt skede av samtalen talade han med Stalin i telefon och en ung reporter hörde hur Molotov hela tiden sa:
- Ja, kamrat Stalin. Javisst, kamrat Stalin.
Men plötsligt stelnade Molov, ställde sig rak i ryggen och sa med emfas:
- Nej, kamrat Stalin! Absolut inte, kamrat Stalin!
Och lika plötsligt återgick han sedan till att undergivet nästan viska:
- Ja, kamrat Stalin. Javisst, kamrat Stalin.
Häpen över att Molotov på detta vis vågat utmana självaste Stalin, gick den unge reportern fram till utrikesministern sedan denne avslutat samtalet.
- Ursäkta mig, herr utrikesminister, sa reportern försiktigt, men jag kunde inte undgå att höra att ni vid ett tillfälle sa:
”Nej, kamrat Stalin!”
Molotov såg kyligt på honom och sa:
- Ja, än sen då?
- Får jag bara fråga, sa reportern, vad det var ni diskuterade just då?
- Ja, det får du, sa Molotov. Kamrat Stalin frågade mig om det fanns något alls i det han just sagt som jag inte höll med om…