Bonden hade hört mycket talas om automatiska mjölkmaskiner. Man skulle ju inte ens behöva dra i spenarna själv. Och efter en tids funderande beslöt han att skaffa sig en mjölkmaskin, han ville ju också tänka på rationaliseringen.
Leverantören monterade in maskinen i ladugården, och allt var klart för mjölkning. Bonden var nyfiken på hur maskinen fungerade, och eftersom det var ett tag innan mjölkningsdags, tänkte han att han kunde pröva den på sig själv. Efter en stund var den första nyfikenheten överstånden och han tyckte att det hela började bli ganska obehagligt, och det värsta var att han inte kunde hitta någon avstängningsknapp. Han ropade på sin bondmora och bad henne ringa till leverantören och fråga hur maskinen stängdes av. Efter en stund ropar hon tillbaka leverantörens besked:
- Låt den bara vara i fred. Den slår av sej automatiskt vid fem liter...
Smålänningens brev till sin fordringsägare:
Min bäste herre,
Jag har just fått Ert upphetsade brev angående den räkning jag är skyldig Er. Där ni påstår att Ni kunde förorsaka problem för mig eftersom Ni tyckte att räkningen skulle betalas för länge sedan. När ni talar om problem, låt mig få upplysa er en smula.
1907 köpte jag ett sågverk på amortering.
1908 en oxkärra och en timmervagn, två hästar, en bössa, en traktor, en revolver och ett par dräktiga svin.
1909 brann sågen ner och lämnade inte ett förваnnат dugg kvar utom en hög med aska. En av hästarna dog, den andra lånade jag ut till en oäkting, som lät den svälta ihjäl. Sedan gick jag med i kyrkan.
1910 dog min far och min bror hängdes för häststöld. En rallare gjorde min dotter på smällen och jag var tvungen att betala en doktor 140 kr för att hindra att bastarden blev min släkting.
1911 fiск en av mina pojkar påssjuka och man blev tvungen att kastrera honom för att rädda hans liv. En dag for jag ut och fiskade, båten gick runt och jag förlorade den största kattfisk jag nånsin sett och två av mina pojkar drunknade. Ingen av dem var den som var kastrerad.
1913 stack min fru med en nеgеr men hon lämnade ett par svarta tvillingar som souvenirer så jag gifte mig med pigan för att hålla kostnaderna nere. Hon var en kall potatis och jag hade problem att få det att gå för henne. Därför jag gick till doktorn igen och han rådde mig att skapa spänning när det började bli dags för henne. Så jag tog bössan med mig i sängen och när jag tyckte att tiden var mogen så stack jag ut bössan genom fönstret och tryckte av. Nå för att göra en lång historia kort, min fru sket i sängen, jag blev avbruten och jag sköt den bästa ko jag nånsin ägt.
1915 brann resten av mina byggnader ner och jag började dricka. Jag upphörde inte med denna vana förrän jag inte hade annat kvar än en vattentät klocka och njurproblem. En tid gjorde jag inte annat än drog min klocka och sprang och pissade.
Året därpå tog jag mitt förnuft till fånga och beslöt att göra ett nytt försök, så jag köpte mig en självbindare, en tröska och en gödselspridare men en cyklon drog förbi och blåste alltihop in i nästa socken. Min fru slog sig ihop med en gårdfarihandlare, min son torkade sig i ändan med en majskolv som var indränkt med råttgift och någon ваsтаrd sköt testiklarna av min pristjur.
Nu är jag så fattig att om det kostade ett öre att skita , så skulle jag vara tvungen att spy. Att försöka få ut pengar av mig vore som att försöka stoppa upp smör i ändan på en vildkatt med en glödgad strumpsticka. Ni säger att ni kan förorsaka problem för mig. Det enda jag kan säga mina herrar är: Ni är hjärtligt välkomna att försöka.
Hälsning med önskan om mer och större kredit.
F. D hemmansägare
Efter en lång dag på jobbet gick Johan och lade sig. Han kysste sin fru på kinden, kröp ner i sängen och somnade.
Plötsligt vaknade han med ett ryck och upptäckte en skäggig äldre man i munkkåpa stå bredvid honom.
”Vem är du och vad i hеlvете gör du i mitt sovrum?” frågade han.
”Vi är inte längre i ditt sovrum” svarade mannen. ”Jag är Sankte Per och du är i himlen Johan.”
”Va?! Är jag död. Men jag är för ung för att dö,” svarade Johan. ”Om jag är död kräver jag att du skickar tillbaka mig.”
Sankte Per kliade sig i skägget. ”Du förstår, det är inte så enkelt det där. Och det blir en маssа pappersarbete om vi ska skicka tillbaka någon… Men visst. Du kan få komma tillbaka, men bara i form av en fisk eller en höna.”
Johan hade aldrig gillat att simma och tänkte att en höna kanske inte är så illa ändå. Att gå runt på en grusplan och picka lite. Och bara det finns en trevlig tupp så kan det nog vara ett ganska trevligt liv.
”Jag vill bli en höna,” sa han.
Nästa sekund vad Johan på en hönsgård fjäderprydd och grann. Han hade blivit en höna. Allt verkade okej utom att han hade ett himla tryck i rumpan. Då såg han gårdens tupp komma spatserandes mot honom.
”Hej, du måste vara den nya hönan. Hur är läget?” frågade tuppen.
”Hej! Hyfsat, men det trycker så in i hеlsiке i arslet,” svarade Johan som nu var en höna.
”Ja, det är ägglossningen… Du har aldrig fått ägg, va?”
”Nä, hur gör man?”
”Kuckla två gånger och sen klämmer du till,” svarade tuppen stöddigt.
Johan kucklade två gånger och nöp till och ping och pang, så låg ägget där.
Wow, tänkte Johan, det här var ju hur läckert som helst.
Han kucklade igen och nöp till. Ett till ägg!
Tredje gången han kucklade så hörde han sin fru skrika, ”Vakna för i hеlvете, du håller på att skita ner hela sängen!”
Sensmoralen i historien: Tro inte något bara för att en stöddig tupp har sagt det.