Skip to main content
Bedragen. Utkastad.
Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i kartonger och väskor.
Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna. Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska Chardonnay.
När hon ätit färdigt gick hon runt i varje ruм och stoppade försiktigt in halvätna räkskal, och droppade i kaviar inuti alla gardinstänger!!! Sen rengjorde hon köket och lämnade huset.
När maken återvände med sin nya flickvän var allt lycka och glädje de första dagarna. Sen började, sakta, huset att lukta.
De försökte allt, dammsög, torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna. Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare, mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt.
Anticimex kallades in och satte in gasbekämpningsmedel varvid det nu inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Till sluт revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes.
Inget hjälpte.
Folk slutade komma på besök...
Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset. Hembiträdet slutade.
Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan beslöt sig för att flytta.
En månad senare hade de inte fått huset sålt, trots att de halverat priset. Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att svara på deras telefonsamtal. Till sluт var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt nya hus.
Exhustrun ringde en dag mannen och frågade hur allt stod till. Han berättade hela historien om det ruttnande huset. Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset. I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på. En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden.
Inklusive gardinstängerna...
Det var en vacker vinterkväll. En tjej var ute i skogen och joggade, hon sprang fram mot en glänta, och där tyckte hon sig se jultomten. Hon joggade sakta fram för att se efter ordentligt, och det är mycket riktigt jultomten som står där.
- Men se Tomten, sa kvinnan, jag trodde inte att du fanns!
- Jodå, jag finns, sa tomten, men det är ju inte meningen att folk ska få syn på mig så här när det inte är julafton, så om du lovar att inte säga nåt så ska du få önska dig tre saker.
- Självklart! Jag lovar att inte säga nåt, men kan jag verkligen önska precis vad jag vill?
- Ja, sa tomten, önska du så får vi se vad jag kan göra.
- Då vill jag ha en riktigt dyr och häftig sportbil.
- Ja, det är enkelt, nu står den i ditt garage där hemma, sa tomten.
- Och så vill jag ha massor av pengar, riktigt snuskigt rik vill jag bli.
- OK, ditt bankkonto är obegränsat från och med nu, svarade tomten.
- Och så vill jag ha en snyggare och trevligare man, sa tjejen.
- Oj då, sa tomten. Det blir värre det. Jag kan försöka ordna det, men då måste jag be dig om en gentjänst.
- Ja, det är inga problem, sa tjejen, jag gör vad som helst!
- Då skulle jag vilja säтта på dig, sa tomten.
Ja, vad f-n, det kan det vara värt, tänker kvinan, och ställer upp sig mot en trädstam och drar ner joggingbyxorna. Tomten sätter på henne bakifrån så det bara skvätter om det. När han är färdig lutar han sig fram mot tjejens öra och frågar:
- Hur gammal är du?
- 34 år, svarar hon.
- Och tror fortfarande på tomten?
En gammal skrynklig dam klev in på en av de allra finaste bankerna. Hon gick fram till kassan och slängde upp en turkoslila bag fylld med 2 miljoner kronor i vikta 100-lappar.
Kassörskan stirrade häpet på den turkoslila bagen som var märkt med en annan banks emblem.
- Jag vill göra en liten insättning under förutsättning att jag får tala med bankdirektören, sa den gamla skrynkliga damen.
Kassörskan stirrade på den gamla damen.
- Varifrån har du fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på vadslagning och nu vill jag prata med bankdirektören, sa den gamla skrynkliga damen.
Bankkassörskan försvann iväg och efter ett tag fiск den gamla skrynkliga damen komma in på bankdirektörens kontor.
Bankdirektören tittade först på den gamla skrynkliga damen och sedan på den turkoslila bagen, märkt med en annan banks emblem.
- Varifrån har ni fått så mycket pengar?
- Jag har vunnit dem på en vadslagning!, sa den gamla skrynkliga damen.
- Vadslagning!?
- Vadslagning är min största hobby, sa den gamla skrynkliga damen.
Bankdirektören grabbade en näve hundralappar och studerade dem ingående.
Den gamla skrynkliga damen fortsatte:
- Som sagt... Vadslagning är min största hobby. Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga!
Bankdirektören upphörde snabbt att studera hundralapparna. Han stirrade på den gamla skrynkliga damen.
- Förlåt, men vad sa ni?, sa han förvånat.
- Jag slår vad om att dina sädeskulor är fyrkantiga, upprepade den gamla skrynkliga damen. Bankdirektören släppte hundralapparna okontrollerat och lät dem falla mot golvet.
- Fyrkantiga? Du menar att mina... kulor skulle vara fyrkantiga?
- En halv miljon på att de är fyrkantiga, sa den gamla skrynkliga damen självsäkert.
Bankdirektören var chockad. Var detta ett skämt? Fyrkantiga - vilket otroligt vansinnigt påstående. Om detta var en seriös vadslagning så var ju saken biff! En halv miljon i fickan så där rakt av bara...
Tveksamt frågade han den gamla skrynkliga damen:
- Hur vet jag att detta är en seriös vadslagning?
- Jag kommer att ta med mig en advokat i morgon klockan tio för att regelrätt kontrollera formen på dina sädeskulor. Om de inte är fyrkantiga så erhåller du en halv miljon kronor kontant. Om de är fyrkantiga så sätter du in en halv miljon på mitt bankkonto.
Bankdirektören var stum. Den gamla skrynkliga damen var ju helt vansinnig. I vilket fall som helst så var han bergsäker på sin sak - hans kulor var inte fyrkantiga, möjligtvis lite håriga men absolut inte fyrkantiga. Det här kunde bara inte gå fel!
- Okej! Jag sätter emot!
Den gamla skrynkliga damen log brett, sträckte fram näven och sa:
- Då ses vi i morgon klockan 10.00!
Dagen efter vaknade bankdirektören tidigt. Det första han gjorde var att naken ställa sig framför spegeln för att en sista gång kontrollera kulorna. Snabbt kunde han, innan han drog på sig byxorna, konstatera att kulorna inte visade ens den minsta tendens till att vara fyrkantiga.
Prick klockan 10.00 anlände den gamla skrynkliga damen och en advokat till bankdirektörens kontor. Den gamla skrynkliga damen, bankdirektören och advokaten såg alla tre mycket nöjda ut.
Efter diverse artighetsfloskler sade den gamla skrynkliga damen till sist:
- Dra ner byxorna!
- Jaså, det är dags nu... svarade bankdirektören.
Bankdirektören knäppte upp knapparna och drog ned gylfen för att sedan dra ned byxor och kalsonger. Ogenerat stod nu bankdirektören där med hela härligheten blottad.
Den gamla skrynkliga damen studerade nu bankdirektörens kulor på avstånd från alla möjliga håll, häpet iakttagen av advokaten.
Försiktigt kröp hon närmare för att studerade kulorna in i minsta detalj.
- De ser inte fyrkantiga ut, men för att vara på den säkra sidan så måste jag få känna med handen, sa den gamla skrynkliga damen.
- Go ahead!, svarade bankdirektören självsäkert.
Försiktigt placerade den gamla skrynkliga damen handen runt bankdirektörens kulor.
I samma stund började advokaten att dunka sitt huvud mot väggen och skrika:
- Åh NEJ, NEJ, NEJ!
Bankdirektören stirrade förvånat på advokaten.
- Vad har det tagit åt honom?, frågade han den gamla skrynkliga damen.
Den gamla skrynkliga damen släppte kulorna och svarade bankdirektören:
- Jag slog vad om en miljon med advokaten att jag före klockan 10.30 skulle ha bankdirektörens kulor i min hand!