En kvinna har en älskare som brukar komma på besök medan hennes man är på jobbet. En dag kommer kvinnans 10-åriga son hem tidigare än vanligt och råkar se paret i sängen. Han gömmer sig i garderoben för att titta. Bara en liten stund senare kommer mannen hem, så älskaren måste också gömma sig i garderoben.
- Det är mörkt här inne, säger sonen.
- Ja, svarar mannen.
- Jag har en baseball. Vill du köpa den?
- Nej!
- Min pappa står där ute.
- Okej! Hur mycket ska du ha för den?
- 2000 spänn..
Några veckor senare är det dags igen.
- Det är mörkt här inne.
- Ja.
- Jag har en baseballhandske.
- Jaha. Vad ska du ha för den då?
- 5000 spänn.
Några dagar senare säger pappan till sonen:
- Ta på dig baseballhandsken så går vi ut och tränar några kast.
- Det går inte, jag har sålt både handsken och basebollen.
- Okej! Hur mycket fiск du för dem då?
- 7000 kronor!
- Det var inte snällt att ta ett sådant högt pris av din vänner! säger pappan argt. Du ska köpa tillbaka dem för samma pris. Men först ska vi till kyrkan så att du ska ge en bekännelse!
Pappan och pojken går till kyrkan och pappan puttar in sonen i biktbåset och stänger dörren.
- Det är mörkt här inne, säger pojken, varpå prästen sammanbitet svarar:
- Börja inte med det där igen...!
Det var en gång en hippie som satt på en buss, när det kom in en nunna på bussen.
Hippin började prata lite med nunnan, sen efter en stund gick hon av.
När det hade hänt några gånger så tog hippien för vana att åka samma tid som nunnan för att träffa henne.
Det lade ju den kvinnliga busschauffören märke till och brukade reta hippien för det när han löste sin bussbiljett.
Så en dag sa busschauffören:
- Bara så du vet så brukar nunnan gå till kyrkan kl 18:00 på torsdagarna klädd som Maria. Gå dit samtidigt i klädd som gud.
Hippien funderade på det där och när torsdagen kom så gick Hippien till kyrkogården klädd som Gud.
Som busschauffören hade sagt så var nunnan där klädd som Maria.
Hippien blev inte lite förvånad när nunnan utan ett ord drog ner honom på marken och kysste honom passionerat, och sen gick det som det gick.
Efteråt sa hippien:
- Jag måste erkänna en sak. Det e jag som är hippien på bussen.
Då sa nunnan:
- Jag måste med erkänna en sak. Det är jag som är busschauffören...