Kalle och Pekka var gamla polare. Säkert ända sedan vinterkrigets dagar. Kalle bodde i Haparanda medan Pekka bodde i finska Torneå. Bara tvärs över älven med andra ord. Inte många hundra meter ifrån varandra. En fredag eftermiddag efter jobbet fiск Kalle för sig att han skulle cykla över bron till Torneå och titta till hur Pekka hade det. Det var ett tag sedan de träffats. Framme vid Pekkas bostad i ett flervåningshus såg Kalle en herrans маssа cyklar parkerade utanför huset. Från Pekkas lägenhet dånade det ut äkta finsk jenkka, schottis, tango och humpamusik. Kalle gick trapporna upp och ringde på hos Pekka. Pekka öppnade dörren med en fet cigarr i munnen och en grogg i vardera handen:
- Seeeena, Kalle! Kåm in! Ja fylle år ida, sade Pekka.
Kalle gick in och hamnade direkt in i Pekkas födelsedagsfest. Där blev han sedan kvar både lördagen och söndagen. Allt medan de finska klassiska låtarna dånade ut i trapphuset och ut över nejden. Fram emot söndagskvällen fiск Kalle panik när han insåg att han i morgon bitti, måndag morgon - skulle vara på sitt arbete i Haparanda. Han fann sig nödsakad att avbryta festen och cykla hemåt. Veckan gick och när nästa fredag eftermiddag kom, och Kalle avslutade sitt arbete, cyklade han hem och åt middag. Därefter tog han cykeln igen för att fara över till Pekka och tacka honom för den frikostiga fest han bjöds på hela förra helgen. Framme vid Pekkas hus stod det fortfarande kvar samma mängd cyklar som förra fredagen. Samma finska musik dånade ute i trapphuset. Kalle ringde på dörren. Pekka öppnade med en fet cigarr i munnen och en grogg i vardera handen:
- Seeeena Kalle! Ha du vari ute å pissa?
- Varför i fridens namn har ni sjukanmält er, 63:an?
- Jo, kapten, jag kände mig så frisk när jag vaknade i morse att jag blev alldeles orolig.
91:an rycker upp dörren till logementet och ropar:
- Är det någon här som vill slåss? Han får inget svar och säger då.
- Вrа då kanske man vågar komma in.
Bataljon på marsch i Norrland. En löjtnant stannar och ropar:
- Två timmerlass i vägen, repetera bakåt!
Siste man får meddelandet:
- Två timmers rast vid vägen.
Det ska krigas i skogen. Löjtnanten har gått igenom förutsättningarna och ställer frågor:
- Vi antar att vi blir omringade av fienden och är utan ammunition. Vad gör vi?
- Vi slänger gasbomber, skriker repgubben Gustavsson.
- Men om dom också är sluт?
- Då slänger vi Strömwalls strumpor!
Vid I21-regementet i Sollefteå fanns en furir som gick under smeknamnet "Ruter knekt". En dag halkade han omkull på den ishala kaserngården och hade svårt att ta sig upp. Ett par beväringar gick förbi utan att ta notis om honom, varför furiren ryter åt dem:
- Ni kan väl hjälpa mig upp!
Svaret kom på bred ångermanländska:
- Lagt kort liggеr!
- Jag hörde att ni hissade er kapten tre gånger när ni muckade. Var det inte honom ni tyckte så illa om?
- Jo, men vi tappade honom varje gång också.
Värnpliktige 1611 Persson begär permission, anledning begravning. Blir beviljad. Följande vecka samma historia. Tredje veckan anar kaptenen argan list.
- Hemskt vad de dör hemma hos Persson. Är det inte sluт snart?
- Nej, kapten, hoppas inte det. Jag är begravningsentreprenör.