Polisen stoppar en blondin i en röd sportbil, går fram till henne, då hon vevar ner rutan.
- Körkort? säger polisen.
- Vad är det? undrar blondinen.
- Ja, ditt bevis på att du har tillgång till att köra bil. Du vet det lilla inplastade kortet med foto på dej.
- Javisst, sa blondinen och visade det.
- Tack, sa polisen. Registreringsbevis på att det är du som äger bilen?
- Vad är det? undrade blondinen.
- Papper på att du äger bilen. De brukar ligga i handsfacket för det mesta.
- Javisst ja, sa blondinen, öppnade handsfacket och visat papprena.
- Tack, sa polisen.
Sen tänkte han "fаn det var någonting mer innan jag låter henne åka vidare. Kan bara inte komma på vad." Så han ringer sin polischef, talar om att han stoppat blondinen, och att hon visat körkort och registreringsbevis.
- Var det en blondin i en röd sportbil? undrar chefen.
- Precis.
- Dra ner brallorna och visa henne snoppen! sa chefen.
- VAAA? säger polismannen.
- Gör som jag säger!!!!
- Men det kan jag väl inte göra? sa polismannen chockat.
- GÖR SOM JAG SÄGER! vrålade chefen.
Så polismannen gjorde som chefen sa. När blondinen såg polismannens snopp utbrister hon:
- ÅHNEJ! INTE ALKOHOLTEST NU IGEN!!!!!
Sherlock Holmes och Watson campade på engelska landsbygden och avnjöt en god måltid och delade på en flaska vin innan de lade sig för att sova. Några timmar senare vaknade Holmes och ruskade sin kamrat lätt tills också denne vaknade.
- Watson! sa han. Titta uppåt och säg mig vad du ser.
- Jag ser oräkneliga stjärnor, svarade Watson.
- Och vad säger det dig? undrade mästerdetektiven.
Watson funderade en stund och sa sedan:
- Det säger mig, Holmes, att det finns miljoner galaxer och ännu fler planeter. Rent astrologiskt ser jag att Saturnus står i Lejonet. Rent tidsmässigt sluter jag mig till att klockan måste vara ungefär halv tre på natten. Ren teologiskt kan jag konstatera att Gud är allsmäktig och vi blott obetydliga kryp. Rent meteorologiskt gör jag det antagandet att vi kommer att få en mycket vacker dag i morgon. Vad kommer du själv fram till, Holmes?
- Du är en idiот, Watson. En tjuv har ju stulit vårt tält!
En sen kväll på en pub i Dublin lyfter en man blicken från sitt ölglas och får syn på en annan man som är häpnadsväckande lik honom själv.
På ostadiga ben går han fram till sin dubbelgångare.
- Ursäkta, säger han, men jag la just märke till att du är ruskigt lik mig.
- Ja, säger den andre. Det har du verkligen rätt i.
- Var kommer du ifrån?
- Dublin.
- Jag också.
- Vilken gata då?
- Kildare Street.
- Kildare Street! Det är ju otroligt! Där är jag också uppväxt. Vilket nummer bodde du i?
- 34.
- 34! Men det är ju där jag bodde! Vad hette dina föräldrar?
- Tom och Kate.
- Tom och Kate! Jag tror inte min öron. Det hette mina också.
Vid den här punkten i samtalet går den nye bartendern på sitt skift.
- Har det hänt något särskilt? frågar han sin kollega, som börjar ta på sig kavajen för att gå hem.
- Nej, svarar denne. Inget annat än att tvillingarna Dillon är fulla igen.