Det var en gång en kung som hade tre döttrar. En gång frågade han dem hur mycket de egentligen tyckte om honom.
- Som Gud i himmelen, svarade den äldsta insmickrande, men hennes svar behagade fadern som sedan ställde samma fråga till sin mellersta dotter.
- Som all världens guld och silver, svarade hon och kungen var även nöjd med detta svar. Så frågade han sin yngsta dotter hur hon kände inför sin far.
- Du är mig kär som saltet, svarade hon, men detta påstående gladde kungen inte det minsta. Tvärtom blev han vred över att bli jämförd med något så obetydligt och vardagligt som salt. Faktum är att han blev så arg att han slängde ut sin dotter i skogen utanför slottet.
Nu kanske du inte tycker att det var ett särskilt grymt straff, men för en prinsessa som levt ett skyddat liv i lyx innanför slottets väggar var det en mardröm. Hon gick genast vilse i skogen och hade snart irrat sig långt bort från hennes fars land. När natten föll på blev hon jagad av vilddjur i skogen och rev sönder sina dyrbara kläder på buskar och grenar. Till sluт klättrade hon upp i ett träd och där kunde hon äntligen känna sig trygg.
Följande morgon var prinsen i grannriket ute på jakt i skogen. Hans hundar hade sprungit fram till ett träd, där prinsen gissade att de jagat upp något villebråd. När han kom fram till trädet blev han häpen då han tittade upp. I trädets grenar satt en flicka som med sina trasiga kläder och toviga hår nästan liknade ett skrämt djur, men trots smutsen och oredan kunde vem som helst se att hon var en ovanligt söt flicka.
Prinsen gjorde så klart vad vem som helst skulle ha gjort; han hjälpte ner prinsessan från trädet och satte henne på sin häst. Så red de hem till hans rike, där prinsessan berättade om vem hon var och om hennes grymma öde.
De följande veckorna övergick prinsens medlidande för sin nya kamrat till äkta kärlek och snart var det bestämt att de skulle gifta sig. Det blev ett storslaget bröllop, där regenter från alla grannriken var inbjudna. Även prinsessans far och hennes systrar var gäster, men prinsessan bar en stor slöja under hela bröllopet, så de kunde inte känna igen henne.
Under festen efteråt bjöds alla gästerna på massor av god mat, men de rätter som serverades kungen hade inte blivit saltad - det hade prinsessan sett till.
- Men, protesterade kungen, den här maten smakar ju knappt något. Det måste fattas salt.
- Jag trodde inte att ers majestät tyckte om salt, svarade prinsessan.
- Det är klart jag vill ha salt, sade kungen.
- Saltet ger ju krydda åt maten och gör den godare. Vad är maten utan sin krydda?
- Förstår du nu varför du är mig kär som saltet, far, frågade prinsessan och lyfte på sin slöja.
Det gjorde kungen, som genast omfamnade sin dotter och berömde henne för hennes klokhet.
Sagan är upptecknad i Bräkne-Hoby socken 1926, av Thyra Isaksson. Den okända berättaren
Är född på 1850-talet.
Sagan är känd från 1100-talet. I Tyskland och nordvästra Europa är den vanlig som en variant
På Askungesagan.
Från www. Brakne-hoby. Se
Där satt han fem kvällar i rad i baren. Varje kväll var likadan, den ena pangbruden efter den andra kom in på baren och gled fram till denne lille tjocke, flintskallige, orakade, illaluktande lille gubben. Efter att ha växlat några ord med "monstret" försvann de in i ett ruм bakom bardisken, efter en stund kom de ut igen och bruden försvann med ett leende på läpparna.
Efter femte kvällen var det en annan av barens stamgäster som gick fram till bartendern och frågade:
- Otroligt, fem kvällar på raken och bara en маssа pangbrudar, vad ser dom hos det lilla monstret, vad har han för hemlighet egentligen?
- Jag vet inte, svarade bartendern. Han har inga stålar, han kan inte snacka och han ser ju inte klok ut. Det enda han gör är att han sitter där och slickar sina ögonbryn...
Göran Persson dör hastigt och kommer till paradiset där han möts av Sankte Per. Sankte Per hälsar honom försiktigt välkommen.
- Tack, sade Göran, jo, jag tänkte nog att jag skulle hamna här!
- Mjah, sade S:t Per, du har ju på det stora hela uppfört dig mycket anständigt och i betraktandet av din barndom och så vidare så bestämde vi oss för att vi gärna ville ha din själ här. Men, förstår du, vi har inte så mycket erfarenhet av framträdande vänstermän.
- Jaja, det blir вrа. sade Göran. Släpp in mig bara!
- Jamen, ser du, sade Sankte Per, det var lite konkurrens om att få tag i dig. Faktiskt blev vi tvungna att göra ett litet avtal med djävulen.
- AVTAL MED DJÄVULEN! utbrast Göran förskräckt.
- Det är inte så farligt, sade Sankte Per, men han menade att de flesta av dina vänner ändå bor hos honom. Så vi avtalade att du får lov att tillbringa ett dygn i helvetet och ett i himlen. Sedan får du välja var du vill vara resten av evigheten.
Göran protesterade en del men avtalet var intressant.
Så Sankte Per visade honom en hiss, de sade farväl och på återseende om ett dygn och Göran tryckte på knappen märkt med ”Helvetet”.
Han åkte nedåt mycket länge och hissen stannade vid en stor svart port.
Han ringde på och ögonblickligen öppnade djävulen själv för att ta emot honom.
- Göran! Gamle vän, kom in! hälsade Sатаn och Göran steg på. Här stod han då, på en gigantisk golfbana.
En маssа av hans gamla regeringskamrater gick runt och spelade golf. Banan var perfekt. Det var mycket varmt men små lättklädda djävulspigor serverade kalla drinkar. Göran spelade hela dagen och på kvällen hade Erik Lallerstedt (som också hade dött tidigare) lagat en gigantisk buffé med massor av feta läckerheter.
Innan Göran visste ordet av så var dygnet över och det var dags att åter åka till himmelen.
Då han kom in i himlen var han mycket eftertänksam men också här var han varmt välkommen. Han fiск änglavingar och en harpa. Resten av dagen spatserade han från moln till moln och hörde fåglarna sjunga och åt friska frukter från träden. Senare åt han en lätt, god och kalorisnål middag. Han kände att det fortfarande kurrade lite i magen när han gick och lade sig.
Det hade varit rätt tröttsamt att lyssna på harpspelet och han saknade sina gamla kamrater från partiet, så nästa morgon berättade han om sitt beslut för Sankte Per – Han skulle välja helvetet.
Sankte Per försökte övertala honom att stanna men han var bestämd. Göran ville tillbringa resten av evigheten med sina vänner!!
Sankte Per gav upp och ledde honom till hissen. Då han åter ringde på den stora svarta porten var Sатаn lika snabb att öppna men nu var dock golfbanan borta och det enda som syntes var miljoner av människor som vred sig av plågor i den eviga skärselden.
- Men! sade Göran. Var är golfbanan, var är drinkarna, brudarna och maten?
- När du var här var det valtider, sade Sатаn. Nu har Du röstat på oss...