Smålänningens brev till sin fordringsägare:
Min bäste herre,
Jag har just fått Ert upphetsade brev angående den räkning jag är skyldig Er. Där ni påstår att Ni kunde förorsaka problem för mig eftersom Ni tyckte att räkningen skulle betalas för länge sedan. När ni talar om problem, låt mig få upplysa er en smula.
1907 köpte jag ett sågverk på amortering.
1908 en oxkärra och en timmervagn, två hästar, en bössa, en traktor, en revolver och ett par dräktiga svin.
1909 brann sågen ner och lämnade inte ett förваnnат dugg kvar utom en hög med aska. En av hästarna dog, den andra lånade jag ut till en oäkting, som lät den svälta ihjäl. Sedan gick jag med i kyrkan.
1910 dog min far och min bror hängdes för häststöld. En rallare gjorde min dotter på smällen och jag var tvungen att betala en doktor 140 kr för att hindra att bastarden blev min släkting.
1911 fiск en av mina pojkar påssjuka och man blev tvungen att kastrera honom för att rädda hans liv. En dag for jag ut och fiskade, båten gick runt och jag förlorade den största kattfisk jag nånsin sett och två av mina pojkar drunknade. Ingen av dem var den som var kastrerad.
1913 stack min fru med en nеgеr men hon lämnade ett par svarta tvillingar som souvenirer så jag gifte mig med pigan för att hålla kostnaderna nere. Hon var en kall potatis och jag hade problem att få det att gå för henne. Därför jag gick till doktorn igen och han rådde mig att skapa spänning när det började bli dags för henne. Så jag tog bössan med mig i sängen och när jag tyckte att tiden var mogen så stack jag ut bössan genom fönstret och tryckte av. Nå för att göra en lång historia kort, min fru sket i sängen, jag blev avbruten och jag sköt den bästa ko jag nånsin ägt.
1915 brann resten av mina byggnader ner och jag började dricka. Jag upphörde inte med denna vana förrän jag inte hade annat kvar än en vattentät klocka och njurproblem. En tid gjorde jag inte annat än drog min klocka och sprang och pissade.
Året därpå tog jag mitt förnuft till fånga och beslöt att göra ett nytt försök, så jag köpte mig en självbindare, en tröska och en gödselspridare men en cyklon drog förbi och blåste alltihop in i nästa socken. Min fru slog sig ihop med en gårdfarihandlare, min son torkade sig i ändan med en majskolv som var indränkt med råttgift och någon ваsтаrd sköt testiklarna av min pristjur.
Nu är jag så fattig att om det kostade ett öre att skita , så skulle jag vara tvungen att spy. Att försöka få ut pengar av mig vore som att försöka stoppa upp smör i ändan på en vildkatt med en glödgad strumpsticka. Ni säger att ni kan förorsaka problem för mig. Det enda jag kan säga mina herrar är: Ni är hjärtligt välkomna att försöka.
Hälsning med önskan om mer och större kredit.
F. D hemmansägare
Fråga: Hur kan man veta att en smålänning är gift?
Svar: Enkelt, det finns rester efter utspottad snus på EPA-traktorns båda sidor.
En jude och en smålänning satt i bastun då juden sa, jag ser att du också gjort en omskärelse. Omskärelse? sa smålänningen. I Småland kallas det för slitage.
Ett småländskt par vann tio miljoner på tipset, och frun frågade sålunda sin man:
- Hur skall vi göra med tiggarbreven?
Mannen svarade då:
- Fortsätt att skicka dem!
En smålänning gick på en mycket fin restaurang. Han beställde först in en drink. Precis när han skulle smaka på drinken kom kyparen fram och sa:
- Ni har telefon.
- Ett ögonblick, sa smålänningen. Smålänningen ville inte att någon skulle dricka upp hans drink och skrev därför en lapp där det stod:
"Jag har spottat i glaset"
När han kom tillbaka från telefonsamtalet kunde han läsa på lappen:
"Det har jag också gjort"
Detta är en trevlig liten visa som min kära farmor lärde mig när jag var liten. Den är kanske inte direkt rolig. Men för att hedra henne samt möjligen roa barn i samma ålder som jag var då så kommer den här:
"I Småland där björken står vit. Där kommer en skåning och sätter en sкiт. Å alla smålänningar skyndar sig dit och pepprar och saltar och tar sig en bit."
Ett gäng smålänningar satt på en uteservering på Lilla Torg i malmö. Plötsligt säger en av dom:
- Jag betalar för alla.
Nästa dag stod följande rubrik i Sydsvenska Dagbladet:
"Rasande smålänning ströp buktalare på uteservering"
Det var en gång en smålänning som kom till Göteborg för att se en fotbollsmatch. När han kom fram till luckan och fiск veta att det kostade 150 kronor så utbrast han:
- 150 kronor ?! Det är ju inte klokt ! Det får man ju ett luder för hemma i Oskarshamn.
Killen i biljettluckan svarade:
- Ja, men inte i 2 gånger 45 minuter och med musik i pausen.
Det berättas att ordföranden i Malmö FF en sommar för ganska länge sen bilade i Småland tillsammans med hustrun. Han och hans fru fiск syn på en affisch om en fotbollsmatch i lägre gärdsgårdsserien. Erik, som han hette, parkerade bilen tog med sig frugan och knallade fram till biljettluckan och lade upp en hundralapp.
- Jag tar två, sa han. Den lilla klubbens kassör sken upp vid åsynen av Malmös ordförande och den stora sedeln.
- Tackar, tackar, sa han, ska det vara anfalls- eller försvarsspelare?
En stockholmare och en smålänning skulle duellera. De träffades på järnvägsstationen där de skulle köpa biljett till duellplatsen.
- En enkel biljett, sa smålänningen.
- Är ni så säker på att inte återvända, frågade stockholmaren.
- Nej, men jag brukar alltid ta returbiljetten ut likets ficka.
Smålänningens brev till sin fordringsägare:
Min bäste herre, Jag har just fått Ert upphetsade brev angående den räkning jag är skyldig Er. Där ni påstår att Ni kunde förorsaka problem för mig eftersom Ni tyckte att räkningen skulle betalas för länge sedan. När ni talar om problem, låt mig få upplysa er en smula. 1907 köpte jag ett sågverk på amortering. 1908 en oxkärra och en timmervagn, två hästar, en bössa, en traktor, en revolver och ett par dräktiga svin. 1909 brann sågen ner och lämnade inte ett förваnnат dugg kvar utom en hög med aska. En av hästarna dog, den andra lånade jag ut till en oäkting, som lät den svälta ihjäl. Sedan gick jag med i kyrkan. 1910 dog min far och min bror hängdes för häststöld. En rallare gjorde min dotter på smällen och jag var tvungen att betala en doktor 140 kr för att hindra att bastarden blev min släkting. 1911 fiск en av mina pojkar påssjuka och man blev tvungen att kastrera honom för att rädda hans liv. En dag for jag ut och fiskade, båten gick runt och jag förlorade den största kattfisk jag nånsin sett och två av mina pojkar drunknade. Ingen av dem var den som var kastrerad. 1913 stack min fru med en nеgеr men hon lämnade ett par svarta tvillingar som souvenirer så jag gifte mig med pigan för att hålla kostnaderna nere. Hon var en kall potatis och jag hade problem att få det att gå för henne. Därför jag gick till doktorn igen och han rådde mig att skapa spänning när det började bli dags för henne. Så jag tog bössan med mig i sängen och när jag tyckte att tiden var mogen så stack jag ut bössan genom fönstret och tryckte av. Nå för att göra en lång historia kort, min fru sket i sängen, jag blev avbruten och jag sköt den bästa ko jag nånsin ägt. 1915 brann resten av mina byggnader ner och jag började dricka. Jag upphörde inte med denna vana förrän jag inte hade annat kvar än en vattentät klocka och njurproblem. En tid gjorde jag inte annat än drog min klocka och sprang och pissade. Året därpå tog jag mitt förnuft till fånga och beslöt att göra ett nytt försök, så jag köpte mig en självbindare, en tröska och en gödselspridare men en cyklon drog förbi och blåste alltihop in i nästa socken. Min fru slog sig ihop med en gårdfarihandlare, min son torkade sig i ändan med en majskolv som var indränkt med råttgift och någon ваsтаrd sköt testiklarna av min pristjur. Nu är jag så fattig att om det kostade ett öre att skita , så skulle jag vara tvungen att spy. Att försöka få ut pengar av mig vore som att försöka stoppa upp smör i ändan på en vildkatt med en glödgad strumpsticka. Ni säger att ni kan förorsaka problem för mig. Det enda jag kan säga mina herrar är: Ni är hjärtligt välkomna att försöka. Hälsning med önskan om mer och större kredit. F. D hemmansägare
Bakom brödbutiken bodde Baskerbosses båda bröder, bröderna Basker. Brödernas båda brädade beundrarinnor brukade besviket begagna brödbutikens bullar. Bullarna bakade Baskerbosses bas, Bagarbasse. Baskerbosse bodde bredvid brödbutikens blå byggnad. Baskerbosses bröders brädade beundrarinnor bodde båda bortom bergen, besynnerligt billigt bredvid Biffbertils bastanta baconbod. Byxbeklädd blott baktill beslöt Baskerbosse besöka Biffbertils baconbod. Bilen brummade bort bredvid belgiska bananbolagets blå byggnad. Bort bortom B-lagets bisarra basarer, bort bortom brottarnas bökiga bryggor. Betongen brusade bredvid bilen. Behärskat bromsade Baskerbosse bakom bankbudets beigea buss. Bankbudet betraktade Baskerbosse blygt. Baskerbosse besvarade Bankbudets blick. Bakom balkongbrokaden beskådade båda beundrarinnorna besöket. Baskerbosse bar buttert bort bilen bakom Biffbertils baconbod. Bland bilvraken bakom baconboden brukade Biffbertil bygga billiga bider. Braket blev bedövande, "Bänd bort Bentleyn, bänd bort Bentleyn", brölade Baskerbosse besatt. Bankbudet bajsade baken brun. Båda beundrarinnorna bantade bort brösten. Bagarbasse bakade bredare bullar. Baskerbosse brottade bort bilvraken, böjde bak biderna, bankade Biffbertils brevlåda bucklig, bromsade bestört. Beskedet blottades bakom brevlådan: Biffbertil bortrest. Bankbudet blev buddhist. Båda beundrarinnorna började betala besynnerliga bankgiroblanketter beträffande betal-TV:s bredare basutbud. Baskerbosses beklagliga belägenhet bekymrade blott bredvidboende Becks bortskämda, bleka boxer.
Hundägande (på latin Hundus Idiotus) är en sjukdom med ett långdraget förlopp.
Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället. Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig.
Långtidsstudier har visat att tillfrisknads procenten är låg.
Symptom: Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund. Många gånger med en diffus bakgrund. Sjukdomen slår ut på allvar när patientenköpt hund. Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis, under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute på gatorna likt zombies med sina hundar.
Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd till en blåaktig nyans vilt skrikande:
- "Kooomhiiiiit!"
Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med den något hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.
Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.
Presenter: Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast (med inbyggd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul. Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en - begripligt nog - oförstående hund. Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul, hundens födelse- och eventuella namnsdag.
Ändrad sjukdomsbild:
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter samt en mer lättsinnig inställning till pengar. Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos, ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar, sömniga ungar samt motsträvig livspartner.
Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast enligt följande exempel:
Plastofili -
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring. Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband, som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över. Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre. Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 - 800 kronor.
Andra symptom:
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten ses springa omkring i skog och mark, med ett långt snöre mellan hunden och sig själva (vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel). Om hunden någon gång stannar vid en pinne, kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.
Behandling:
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös. För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande, bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.
Omyndigförklarande är ej att rekommendera,trots att det har varit vanligt fram till våra dagar. Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom som speciellt besvärande. Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.
Leg. psykiater Besse R. Wisser