En känd advokat från en av de finare byråerna i Stockholm hade givit sig upp på jakt i en avlägsen trakt i Norrbotten. Han hade genast tur och sköt två ripor i samma salva, vilka dock föll ned på ett fält på andra sidan av ett renstängsel. När advokaten klättrade över stängslet körde en äldre same upp bredvid honom på sin skoter och frågade:
- Men fa håll tu på me?
- Jag sköt två ripor som föll ned här på fältet och nu skall jag hämta dem.
- Te här he ä min mark, å tu få int komma öfer tängslet!
Advokaten blev mäkta indignerad och sa:
- Du, jag är en av de bästa processadvokaterna i Sverige, och om du inte låter mig få riporna, så stämmer jag dig och tar allt du äger!
Med ett leende svarade den gamle samen:
- Tu tjänner nok int till hur fi löse tvister i Norrpotten. Små meningsskiljaktigheter som ten hä ortnar fi me ten Norrpottniska tresparksregeln.
Advokaten som aldrig hört talas om den norrbottniska Tresparksregeln frågade:
- Vad är det för tresparksregel?
- Jo, eftersom tvisten uppstått på min mark, så sparka ja dig först tre kånger, å sedan sparka tu mig tre kånger å så fidare till tess ten antre ger upp.
Advokaten tänkte snabbt igenom den föreslagna tävlingen och beslutade att han nog ganska lätt skulle vinna över den gamle mannen och meddelade att han accepterade den lokala seden.
Samen steg av skotern och fram till advokaten. Den första sparken landade, med all tyngd från den stålhätteprydda skoterkängan, mitt i advokatens skrev och fiск honom ned på knä. Den andra sparken träffade i mellangärdet och advokatens senaste måltid fiск en gratisresa uppåt. Advokaten stod nu på alla fyra och samens tredje spark träffade rakt i baken och sände honom huvudstupa ned i en hög med färsk renspillning. Advokaten uppbringade all sin viljestyrka och kraft och lyckades komma på fötter. När han torkade sitt ansikte med sin jackärm sa han:
- Okej,din gamla sate, nu är det min tur.
Den gamle samen log och sa:
- Nä, ja ger mig, tu kan ta riporna.
Fem läkare åkte en helg på andjakt tillsammans. I jaktsällskapet ingick en allmänläkare, en barnläkare, en psykiatriker, en kirurg och en patolog.
Efter en stund i gömslet, så flaxade en fågel förbi. Den förste som reagerade var allmänläkaren. Han höjde sin hagelbössa men tvekade.
- Jag är inte riktigt säker om det är en and, sa han, jag känner att jag vill en kollegas utlåtande.
Under tiden han anden undan, förstås. Strax därpå uppenbarade sig ytterligare en fågel inom skotthåll. Den här gången var det barnläkarens tur att höja bössan.
Även han blev osäker om det verkligen var en and som han hade på kornet, och förresten kunde den ha ungar.
- Jag måste göra en utredning", muttrade han och anden flög lättad vidare.
Näste man att upptäcka en and var den skarpögde psykiatrikern. Han satte bössan till axeln eftersom han var säker på bytets identitet.
- Men, jag vet att det är en and, men vet den att den är en and?
Den lyckliga fågeln försvann under tiden som läkaren brottades med sitt dilemma.
Till sluт flög en fjärde fågel förbi, och den här gången var det kirurgens vapen som riktades mot skyn.
- Pang!
Kirurgen sänkte den rykande pipan och vände sig nonchalant till patologen jämte sig.
- Är du snäll och går och ser efter om det där var en and?