Det var tre gubbar som hade gått vilse i öknen. De var så törstiga att de trodde de skulle dö. Men rätt som det va så fiск de syn på ett kloster. De hankade sig fram och knackade på och bad om att få komma in och dricka vatten. Men nunnan som öppnade sa bara:
- Nej, vi släpper inte in karlar här. Och smällde igen luckan i dörren.
Gubbarna bad för sina liv på sina bara knän:
- Vi gör vad som helst, bara vi får komma in och dricka vatten.
Än en gång öppnades luckan i dörren och nunnan sa:
- Okej då, men på ett villkor!
- Ja,ja vad som helst!
- Ni måste ta bort det där mellan benen.
Gubbarna tvekade till en början, men utan vatten skulle de dö. Så de gick med på kravet och följde med in.
Väl inne blev de placerade i ett väntrum. Efter en liten stund blev den första inkallad. De andra två vart lite nervösa, men det var inget mot vad de blev när de fiск höra ett öronbedövande gallskrik från rummet bredvid som fiск nackhåren att resa sig. Ett kort ögonblick efter blev den andra gubben inkallad. Den tredje gubbens nackhår hade nästan redan rest sig när han fiск höra ett ynkligt litet, "Aj".
Då började hans tankar och snurra. Varför skrek den första så förfärligt och den andre sa bara aj? Så när det till sluт blev hans tur var han tvungen att fråga:
- Varför skrek den första så förfärligt och den andre sa bara aj?
- Jo, sa nunnan. Vi går efter yrken. Den första han var rörmokare, så hans nöp vi bara av. Och den andre han var läkare så han bedövade vi och skar fint med skalpell.
Då började den tredje och gapskratta. han skrattade tills han kiknade.
Nunnan stod som ett frågetecken och undrade vad det var som va så roligt?
- Jag jobbar på hemglass, så min får ni suga av!!
Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han:
- Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar!
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom:
- Hur lyckas du?
Kalle svarade:
- Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv:
"Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör." Jag väljer att vara på gott humör.
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
- Säkert, men det är inte fullt så enkelt, protesterade jag.
- Det är det, svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på вrа eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
Jag träffade Kalle ca sеx veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han:
- Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
- Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter, svarade Kalle.
Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva.
- Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös? frågade jag.
Kalle fortsatte:
- Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå вrа. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: ’Han är döende’. Jag visste att jag måste göra något.
- Vad gjorde du då?, frågade jag.
- Det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig, sa Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något. "Ja," svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.
Jag tog ett djupt andetag och ropade:
"Tyngdkraften."
Genom deras skratt sa jag till dem:
"Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död".
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.