Skip to main content
Fräckisar & Snuskiga skämt
En ung FN-soldat har just anlänt till Egypten, där han ska tjänstgöra i två långa år ute i öknen. Platschefen visar honom runt i lägret och den unge soldaten hälsar på mannarna.
- Jaha, säger den unge soldaten, här ska jag nog trivas.
- Vi hoppas det, och har ni några frågor, så kom gärna bort till mitt tält.
Tiden går och precis som alla andra unga män, känner soldaten behovet av sexuell tillfredsställelse emellanåt. Efter tre månader står soldaten inte ut längre, och går till platschefens tält för att få råd. Platschefen böjer sig fram och säger med förståelse i blicken:
- Jo, jag har en kamel som mannarna använder ibland. Hon står bunden invid pissoaren där borta. Trofast och fin.
Fy, tänker den unge soldaten, aldrig att jag sätter på en kamel!
Men längtan blir för stor och redan samma dag lånar han kamelen, rider ut till en avlägsen dunge och får äntligen tömma pungen!
En vecka senare går han åter till platschefens tält och lånar kamelen som får sig ett skjut. Varje onsdag de följande månaderna gör han likadant, men börjar efter ett tag tröttna och längta efter en riktig kvinna. En torsdag under morgonmötet kommer platschefen fram till soldaten och undrar varför han inte lånade kamelen under gårdagskvällen.
- Jag är så fruktansvärt trött på att betäcka din kamel, chefen, hon har blivit så uttänjd.
- VAD SA DU? skrek platschefen. Du menar väl inte att du har satt på min kamel alla dessa onsdagskvällar???
- Vad skulle jag annars gjort med den, chefen?
- Ridit in till stan som de andra männen, och skaffat ett luder!
Familjen Jonsson hade inga barn och beslöt sig för att hyra in en man som skulle kunna göra frun gravid. På samma dag som mannen skulle komma kysste herr Jonsson sin fru och sade:
- Jag går nu. Mannen borde komma om några minuter.
En halvtimme senare kom, helt av en slump, en barnfotograf förbi och ringde på.
- God morgon, frun. Du känner mig kanske inte, men jag har kommit för att...
- Åh, du behöver inte förklara. Jag har väntat på dig, avbröt fru Jonsson.
- Verkligen? svarade fotografen. Vad roligt! Jag specialiserar mig på barn.
- Det var det jag och min man hoppades på. Kom in och slå dig ner. Var ska vi börja? frågade fru Jonsson och rodnade.
- Låt mig sköta alltihop. Jag brukar försöka med två i badkaret, en på soffan och kanske ett par i sängen också. Ibland är vardagsrumsgolvet också rätt kul - då kan man verkligen breda ut sig.
- Badkaret och vardagsrumsgolvet?" frågade fru Jonsson. Inte undra på att inte jag och Harry fiск till det.
- Ja, frun, ingen kan ju garantera att resultatet blir lyckat varje gång. Men om vi försöker med flera olika ställningar och jag tar från sеx eller sju olika vinklar är jag säker på att du blir nöjd.
- Jag hoppas vi kan få det gjort snabbt, flämtade fru Jonsson.
- Frun, i mitt yrke måste en man ta god tid på sig. Jag skulle gärna vilja göra det på fem minuter, men då skulle du nog bli ganska besviken.
- Hur kunde du gissa det? frågade fru Jonsson. Mannen tog nu fram några barnbilder ur sin väska.
- Den här kom till på en buss i centrala Stockholm, sade han.
- Herregud! skrek fru Jonsson.
- Och de här tvillingarna blev väldigt вrа, med tanke på hur krånglig deras mor var.
- Krånglig?
- Ja, jag var tvungen att ta henne till parken för att få jobbet gjort ordentligt. Folk trängde sig hela tiden på för att se. Och de trängde sig på i tre timmar.
- Tre timmar?
- Ja, och mamman gnällde och skrek hela tiden så jag kunde knappt koncentrera mig. Sedan började det skymma, så jag fiск skynda mig. Jag packade inte ihop förrän ekorrarna började gnaga på min utrustning.
- Började de gnaga på din utrustning?
- Det stämmer, sade mannen. Nå, jag ska bara ta fram mitt stativ så ska vi säтта igång.
- Stativ? frågade fru Jonsson oroligt.
- Ja, jag måste ha ett stativ att lägga grejerna på. Det är alldeles för tungt att hålla i när jag gör mig beredd. Frun? Frun? Herregud, hon svimmade!
Bedragen. Utkastad.
Hon tillbringade första dagen med att packa sina tillhörigheter i kartonger och väskor.
Andra dagen kom flyttfirman och hämtade sakerna. Tredje dagen satte hon sig för sista gången ned vid deras vackra matsalsbord med levande ljus, satte på lite lugn bakgrundsmusik, och festade på ett halvkilo räkor, en burk kaviar och en flaska Chardonnay.
När hon ätit färdigt gick hon runt i varje ruм och stoppade försiktigt in halvätna räkskal, och droppade i kaviar inuti alla gardinstänger!!! Sen rengjorde hon köket och lämnade huset.
När maken återvände med sin nya flickvän var allt lycka och glädje de första dagarna. Sen började, sakta, huset att lukta.
De försökte allt, dammsög, torkade, tvättade golven, vädrade med fönstren vidöppna. Ventilationskanalerna kollades för att hitta eventuella döda gnagare, mattorna kemtvättades och luftrenare och doftblock hängdes upp överallt.
Anticimex kallades in och satte in gasbekämpningsmedel varvid det nu inte så lyckliga paret tvingades flytta ut några dagar. Till sluт revs de dyra tapeterna av ull ut och ersattes.
Inget hjälpte.
Folk slutade komma på besök...
Hantverkare och reparatörer vägrade arbeta i huset. Hembiträdet slutade.
Slutligen stod de inte ut med stanken längre utan beslöt sig för att flytta.
En månad senare hade de inte fått huset sålt, trots att de halverat priset. Ryktet gick och till sist vägrade de lokala fastighetsmäklarna att svara på deras telefonsamtal. Till sluт var de tvungna att ta ett stort banklån för att betala sitt nya hus.
Exhustrun ringde en dag mannen och frågade hur allt stod till. Han berättade hela historien om det ruttnande huset. Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt mycket och skulle kunna tänka sig att köpa huset. I tron att hans exfru inte visste hur pass illa huset luktade gick han med på att sälja till henne för tiondelen av marknadspriset, på villkor att hon skrev på samma dag. Det gick hon med på. En vecka senare stod mannen och hans flickvän leende och såg flyttfirman komma och hämta allt för transport till den nya bostaden.
Inklusive gardinstängerna...