Efter en lång dag på jobbet gick Johan och lade sig. Han kysste sin fru på kinden, kröp ner i sängen och somnade.
Plötsligt vaknade han med ett ryck och upptäckte en skäggig äldre man i munkkåpa stå bredvid honom.
”Vem är du och vad i hеlvете gör du i mitt sovrum?” frågade han.
”Vi är inte längre i ditt sovrum” svarade mannen. ”Jag är Sankte Per och du är i himlen Johan.”
”Va?! Är jag död. Men jag är för ung för att dö,” svarade Johan. ”Om jag är död kräver jag att du skickar tillbaka mig.”
Sankte Per kliade sig i skägget. ”Du förstår, det är inte så enkelt det där. Och det blir en маssа pappersarbete om vi ska skicka tillbaka någon… Men visst. Du kan få komma tillbaka, men bara i form av en fisk eller en höna.”
Johan hade aldrig gillat att simma och tänkte att en höna kanske inte är så illa ändå. Att gå runt på en grusplan och picka lite. Och bara det finns en trevlig tupp så kan det nog vara ett ganska trevligt liv.
”Jag vill bli en höna,” sa han.
Nästa sekund vad Johan på en hönsgård fjäderprydd och grann. Han hade blivit en höna. Allt verkade okej utom att han hade ett himla tryck i rumpan. Då såg han gårdens tupp komma spatserandes mot honom.
”Hej, du måste vara den nya hönan. Hur är läget?” frågade tuppen.
”Hej! Hyfsat, men det trycker så in i hеlsiке i arslet,” svarade Johan som nu var en höna.
”Ja, det är ägglossningen… Du har aldrig fått ägg, va?”
”Nä, hur gör man?”
”Kuckla två gånger och sen klämmer du till,” svarade tuppen stöddigt.
Johan kucklade två gånger och nöp till och ping och pang, så låg ägget där.
Wow, tänkte Johan, det här var ju hur läckert som helst.
Han kucklade igen och nöp till. Ett till ägg!
Tredje gången han kucklade så hörde han sin fru skrika, ”Vakna för i hеlvете, du håller på att skita ner hela sängen!”
Sensmoralen i historien: Tro inte något bara för att en stöddig tupp har sagt det.
Verklig situation som supporten hos WordPerfect har råkat ut för:
- Ridge Hall, supportassistent, vad kan jag hjälpa till med?
- Hej... Jag har problem med WordPerfect.
- Vad för slags problem?
- Jo, jag satt här och skrev då alla ord plötsligt försvann.
- Försvann?
- Ja, de försvann?
- Hmm. Så hur ser din skärm ut just nu?
- Den är tom.
- Tom?
- Det står inget på den, och den vill inte visa det jag skriver.
- Är du fortfarande inne i WordPerfect eller kom du ut i DOS?
- Hur ser jag det?
- Kan du se DOSprompten?
- Vad är det för något?
- Glöm det. Kan du se muspekaren på skärmen?
- Nej, det finns ingen pekare. Som jag sa, den vill inte visa något som jag skriver.
- Har din monitor en lampa som visar att monitorn är på?
- Vad är en monitor?
- Det är den saken med skärm och som ser ut som en liten TV. Har den en liten lampa som lyser, och därigenom visar att monitorn är på?
- Jag vet inte.
- Ok, kolla baktill på monitorn och se om du kan hitta strömsladden. Kan du se den?
- Ja, jag tror det.
- Вrа, följ den sladden och se om den sitter i stickuttaget i väggen. Gör den det?
- Ja, det gör den.
- Вrа, när du var baktill på skärmen, såg du om det satt två kablar i monitorn, eller bara en?
- Nej.
- Kolla det, det ska finnas två kablar som ska sitta inpluggade där.
- Det gör det.
- Ok, följ den andra sladden och säg mig om den sitter fast i bak på datorn.
- Jag når inte.
- Nähä, uhm, kan du se om den sitter i då?
- Nej.
- Inte ens om du sätter knäet på skrivbordet och lutar dig över för att se?
- Nej, alltså... Jag kan inte se bara för att det är mörkt.
- Mörkt?
- Ja, lamporna är släckta, och det enda ljuset jag har kommer från fönstret.
- Jamen, kan du inte tända lamporna då?
- Nej, jag kan inte.
- Inte? Varför då?
- För att strömmen har gått.
- Har strö... Har strömmen gått? Aha! Ok, jag tror vi har hittat problemet nu. Har du fortfarande kvar lådorna som datorn kom i?
- Öh ja, jag har dem i garderoben.
- Вrа, hämta dem, och packa sedan ner din dator med monitor och allt precis som du köpte den. Ta sedan med lådorna till butiken som du köpte datorn hos.
- Jaså? Är det så illa?
- Ja, jag är rädd för det.
- Tja.. Ok, antar jag. Vad ska jag säga till dem?
- Säg att du är för dum för att ha en dator.